agentstefan

med rätt att leva

Månad: november 2014

När man inte kan slita sig

Egentligen borde jag avsky den. Den har det mesta som jag inte brukar gilla. Såpopera, kronologiskt berättande, sadistiskt våld och till synes stereotypa gestalter. Redan första sidan får mig lite misstänksam – ett persongalleri. Där finns den kvinnliga starka hjälten, bimbon, de missanpassade, feministen och förortskillen. Varför läser jag det här? Epilogen gör mig dock ändå nyfiken. En kvinna har lämnats att drunkna och jag tycker om spänning. Jag fortsätter trots allt.

Bok

Det börjar lite trevande. Mina förväntningar är låga och mitt lästempo är lågt. Leona Bowmoore åker till  ön Palawu för att rädda Sveriges största produktion inom reality-tv, som gått lite överstyr. Ön är helt isolerad från omvärlden och deltagarna har delats in i två grupper – en som lever lyxliv på ett hotell på öns norra sida och en som bor på stranden och äter palmhjärtan och kokosnötter på den södra. Det är lite som Robinson med extra allt. Jag lägger ofta bort boken, orkar läsa kanske i tio minuter innan jag ska sova. Så småningom börjar jag ana att allt inte är som jag tror. Det börjar hända saker i lägret. Mina läsperioder blir allt längre, människorna börjar bli alltmer intressanta, djupare. Det stereotypa blir plötsligt avskavt, smutsigare och samtidigt mer sympatiskt.

Något står inte rätt till på ön och tv-teamet börjar tillsammans med deltagarna från den södra stranden att försöka ta reda på vad som händer. Nu har Catrine Tollström mig helt fast. Jag vill inte och kan inte lägga ifrån mig berättelsen. Jag måste veta hur det går. Hennes cliffhangers är lika geniala som hemska. Jag blir ett asocialt monster som inte sover.

webb_Bild

Bödeln, Frälsaren, Observatören är inte en bok för äckelmagade. Börja i så fall med något snällare. Den är intelligent berättad och bygger långsamt och obemärkt upp en fångststråle (en tractorbeam som rymskepp i science fiction-filmer använder för att fånga in fiendeskepp) som gör att du snart är fast i hennes intrignät. Jag älskar hur hon leker med det stereotypa och gör det intressant med en enkelhet och lekfullhet. Dessutom är hon så fräck att hon lagt epilogen på förlagets hemsida. Jag är imponerad och inspirerad!

Jag rekommenderar Bödeln, Frälsaren, Observatören varmt. Förutom på alla bokhandlar på nätet och i verkliga livet så finns den på Hoi förlag. Läs den!

Skrivleda och skrivklåda

Jag hör ofta om människor som får skrivleda eller skrivkramp. Jag kan råka ut för det i mycket korta perioder, vanligtvis starkt knutet till trötthet och sömnbrist. Annars har jag hittills lyckats undvika det. När jag känner att jag fastnar lite så brukar jag bara skriva på och så kommer det så småningom, skrivlusten och skrivklådan. Det har varit på precis samma sätt när jag som arkitekt har ritat hus. Det är rätt likt faktiskt. Även där har det ibland känts hopplöst. När man ritat ett par hundra villor, så känner man sig lätt som en låt på Spotify (hade tänkt skriva kassettbandspelare, men det lät så mossigt) som fastnat i en loop eller i ”repeat-läge”. När jag tar fram en penna och ett blankt papper och har ett hyfsat tydligt ramverk efter mötet med kunden, så vet jag ändå att jag kommer att finna en lösning. Ett hus kommer att ta sin form, för jag vet hur jag ska trigga igång mig och jag kan hantverket tillräckligt bra.

Repeat

Repeat

På samma sätt försöker jag göra med mitt skrivande, även om mina erfarenheter från det skönlitterära skrivandet är betydligt mer begränsade än husritandet. Jag måste bli tillräckligt bra på hantverket och jag måste finna det som triggar mig.  I två år höll jag på att skriva på min första roman. Jag fick ihop runt etthundra oinspirerade sidor och kände mig aldrig särskilt nöjd. Jag hade oerhört svårt att hålla ihop alla trådar. Bara tanken på att skriva en dialog gjorde mig skräckslagen. Nej, det fick bli en berättarröst och det skulle vara imperfekt och tredje person. Där kände jag mig i alla fall inte helt obekväm. Trots alla knep kändes det som en smärre katastrof. Det var ett smärre mirakel att jag överhuvudtaget fortsatte att skriva. Särskilt som jag i min hjärna inte var direkt känd för att vara uthållig. Så fick jag en romankurs i födelsedagspresent av min fru. Den var fem dagar lång och skulle hållas av Ann Ljungberg i Brooklyn, New York i oktober förra året. Wow! Det var så stort på så många sätt. Jag hade aldrig varit i USA och jag hade aldrig fått professionell hjälp att skriva.

Manhattan

Manhattan

Det är fantastiskt hur mycket man hinner på fem dagars intensivt skrivande och coachande. Den inspiration som kursen och resan gav mig gjorde att mitt skrivande tog en rasande fart. Under 2014 har fem noveller blivit publicerade i fem olika samlingar och mitt råmanus till romanen Silvermannen är färdigskrivet. Givetvis är det mycket arbete kvar. Den är överlämnad till Ann Ljungberg för hårdgranskning och min fru tuggar sig igenom den med rödpennan i högsta hugg. Det känns jobbigt, men samtidigt ärofyllt att någon vill läsa det jag skrivit och ge mig konstruktiv feedback. Silvermannen har egentligen aldrig varit tänkt för utgivning och vi får se om den håller för det. Syftet var från början enbart att bli avsevärt bättre på hantverket och jag tror att det enda sättet är att skriva, skriva, skriva. Jag tror förövrigt det även gäller skrivleda och dito kramp, åtminstone för mig. Jag skriver mig igenom den, fast många gånger väljer jag att tillfälligt skriva något helt annat, till exempel en kortnovell. Ett kul sätt att öva sitt skrivande och få ett avbrott från de längre projekten är att delta i novelltävlingar. Det finns givetvis inga garantier på att man blir antagen eller att man vinner, men det är oerhört kul och bra övning. Jag brukar då ofta pröva ett helt nytt sätt att skriva, en annan genre eller något jag känner mig osäker på som jag behöver öva upp. Det var bland annat så jag kom att så småningom älska att skriva dialog.

Lecco_e_il_suo_lago2

 

Nästa romanprojekt är igång och det är underbart att träffa nya bekantskaper, även om jag redan saknar människorna i Silvermannen. Det är nya människor som jag placerar huvudsakligen i för mig bekanta miljöer. Men mer om det senare.

Synopsis kalopsis

Nu är ett utkast till synopsis för nästa roman klart. Det är en berättelse jag verkligen har längtat efter att få skriva. Ett drama i Italien med allt från sjöodjur till bergskred.

svaneoegle

Back in business

Agentstefan är tillbaka, fast på en ny adress och med en helt ny outfit! Det var länge sen jag bloggade och det känns skönt att vara tillbaka. Tidigare har jag bloggat om allt möjligt, högt och lågt, om livet, ledarskap, personlig utveckling och mycket annat. Det har ofta handlat om att jag reagerat på något jag upplevt som orättvist, intressant eller viktigt som jag har velat belysa och diskutera. Jag kommer att fortsätta med det, men fokus i bloggen kommer alltmer att bli mitt skrivande.

agentstefanNär jag fyllde år förra året fick jag en underbar present av min fru. Mitt ute på Adriatiska havet, på en båt mellan Dubrovnik och Rijeka fick jag en veckas romanskrivarkurs i New York. Fattar ni? Jag hade skrivit skönlitteratur innan kursen, eller åtminstone försökt börja, men det mesta kändes bara katastrofdåligt och jag fick ingen som helst struktur på materialet. Kursen var underbar och där fick jag både en riktig kickstart i skrivandet, men också vänner för livet.

Efter det har jag skrivit alla stunder jag kommit åt och under 2014 har jag fått fem noveller publicerade i novellsamlingar och antologier. Ni kan läsa mer om dem under fliken böcker. Det är en utveckling som gjort mig nästan andfådd. För ett par veckor sen har råmanuset till min roman Silvermannen blivit färdigt. Det är mycket arbete kvar med den förstås. Redigering, omskrivning, omtänk, korrektur och slutligen arbetet att få ett förlag att tycka att den är så fantastisk att de vill ge ut den och helst översätta den till fyrtioelva språk.

Så alltså, skrivandet kommer att ta relativt stor plats här framöver. Det kommer att handla om mitt och andras skrivande, om läsande, om boktips och allt möjligt annat och jag hoppas du får glädje av det.

Tjingeling!

© 2018 agentstefan

Tema av Anders NorenUpp ↑