Månad: juli 2015

Fuck positivitetskonsulter!

 

Det här inlägget är inte särskilt insmickrande, inte alls medhårstrykande eller duckande. Stor risk finns att några av mina vänner på facebook unfriendar mig, som det heter så vackert på svengelska.

Jag är jävligt trött på att höra att allt är möjligt. Positivitetskonsulter som försöker få mig och en massa andra människor att tro att allt löser sig och att ditt liv kommer att fyllas med både lycka och pengar bara du tror på dig själv och dina förmågor. Det funkar inte ett skit. Det enda som funkar är att samma konsulter tjänar en rätt mycket pengar på värdelösa e-kurser och workshoppar. Men de gör dig varken lycklig eller rik. Jag har själv gått på det snacket i några år och nu har jag äntligen lärt mig att det är bullshit, men att det lurar tillräckligt många att det fortfarande går att tjäna pengar på det.

För några år sen läste jag Timothy Ferriss bok Fyra timmars arbetsvecka. Det var en skithäftig bok och jag läste den från pärm till pärm säkert tre gånger. Den går ut på att man genom att några enkla knep kan skapa automatiserade intäkter med extremt lite arbetsinsatser. Det skulle också gå väldigt fort, bara på några veckor. Det han inte berättade var att man dessutom måste ha en lysande affärsidé med varor eller tjänster som någon måste vilja köpa, eller övertalas att köpa. Där spricker det direkt. Det finns inte många som bara så där på ett kick hittar den där lysande idén. Det kräver ett enormt arbete, kanske månader eller år. Men bara jag tänker positivt så löser det sig … NOT!

Jag har gått ett otal e-kurser som talat om för mig hur enkelt det är att starta upp verksamheter som ska generera pengar helt av sig själv. De handlar nästan alltid om hur man skapar en webbshop för varor eller tjänster och hur man marknadsför den. Men innan man är där måste man ha den där lysande idén. Var kommer den från? Bara man tror på sig själv så löser det sig … NOT!

Nu har jag startat ett flertal affärsidéer och flera av dem har gått i stöpet för att jag har kommit på att de är för kassa helt enkelt. Ingen kommer att vilja ha det jag erbjuder. En av idéerna kostade dessutom drygt hundratusen kronor och ett års hårt arbete. att arbeta fram. Surt? Ja visst, men för mig en viktig läxa. Läropengar kan man väl säga.

Vad krävs då? Ja, jag är ju inte helt framme än, men jag ger som vanligt aldrig upp. Nu har jag en idé som förvisso har krävt en del tid, men nästan inga pengar alls. Skillnaden är att jag tittat på ett behov ur mina blivande kunders perspektiv. Vad skulle de vilja ha löst för att förenkla deras vardag och vad kan det få kosta. Plötsligt har min idé inte blivit så viktig, utan lösningen på ett behov. Och nej, jag har inte trott på mig själv på den här resan. Nästan inte alls. Jag har tvivlat som fan nästan hela tiden på min förmåga, men räddats av min envishet och min naivitet. Jag har inte heller varit särskilt positiv. Det är snarare en slags skräck som drivit mig. Skräcken för att fastna i träsket av likgiltighet och leda.

Jag tror inte att allt är möjligt. Jag tror att lite är möjligt, kanske till och med tillräckligt. Och Olof Röhlander, allt blir inte som man tänkt sig. Det är bara dumt att påstå något sådant, men en del kanske blir som man tänkt sig, kanske till och med tillräckligt mycket. Så mitt råd till er alla sökande, desperata människor, som vill förändra  och finna ett lyckligare och rikare liv: Skit i alla kurser och läs inga böcker! Grunna istället länge och strukturerat på hur du skulle kunna göra vardagen lite bättre för andra människor, kollegor och vänner (och dig själv förstås) utifrån det du kan och vet och fundera på hur mycket de är beredda att betala för dina lösningar på deras behov. Hur då? Prata med dem!

Konsten att tacka

Igår öste jag tacksamhet över Joanna Björkqvist, som jag nyligen anlitat som lektör för mitt romanprojekt Silvermannen. En uppmärksamhet hon är väl värd. Det har dock funnits fler med på min oavslutade resa, som jag ännu inte vet var den kommer att landa. Människor som betytt oerhört mycket för att få ihop säcken till min roman och att utveckla den till att successivt bli allt bättre.

När jag för ett och ett halvt år sen bestämde mig för att ta tag i projektet och försöka ro det i hamn, fick jag en skrivarkurs av min fru i födelsedagspresent. Det var Ann Ljungbergs romanverkstad i New York, vilket innebar premiär för mig både att komma till denna spännande kontinent och mytiska stad och att delta i en kurs där skrivandet var i fokus. I presenten ingick även coachning. Det var på många sätt en fantastisk resa och New York är en stad jag definitivt kommer att återvända till. Men att få möjlighet att i fem dagar så intensivt kunna ägna sig åt skrivande med en peppande coach som hjälpte mig bort från de flesta av mina villovägar var ovärderligt. Det var helt avgörande för mitt fortsatta skrivande. Ann har kurser och verkstäder och håller i Författarkliniken i Stockholm som i år går av stapeln för andra gången. Innan romankursen i USA prenumererade jag på hennes matnyttiga skrivtips som gav mig ytterligare pepp.

En kort tid därefter var min familj i Thailand på ett jobbexperiment, där vi utförde uppdrag på distans i tre månader. Av en händelse höll Alexandra Pascalidou en skrivarkurs som jag hastigt och lustigt hoppade på. Det var lika mycket en slags ”boost camp” där det ingick lika mycket träning, yoga och boxning som skrivande. En fascinerande ny erfarenhet. Under den kursen upplevde jag att jag kom närmare frågor om varför jag skrev. Passionen till skrivandet hade jag redan innan, men nu växte den mycket starkare.

Jag fick till slut ihop säcken till Silvermannen. Jag insåg förstås att den inte på långa vägar var klar, men den var i alla fall hoptråcklad. Min fru Pernilla och min dotter Amanda slet sig igenom den och kom som kloka människor och goda läsare av många böcker i olika genrer med många viktiga synpunkter. Efter en viss bearbetning var det dags för den första proffsmanglingen. Återigen kontaktades Ann som arbetade sig igenom mitt manus på något hav i en båt någonstans i världen. Hennes analys och kommentarer ledde till en ännu kraftigare omarbetning innan utskick till förlag.

Efter några refuseringsbrev har jag insett att jag som vanligt har alltför bråttom. Jag kunde verkligen inte bärga mig. Det måste bara iväg. Sju förlag fick det bli. Ett par har ännu inte svarat, men jag anar vad det kommer att bli och jag vet varför. Det finns två kapitel som jag vet behöver skrivas om helt och jag har egentligen vetat det hela tiden, men blev inte helt varse om det förrän jag träffade Joanna Björkqvist. Det är nog inte möjligt för alla och kanske inte ens många att kunna gå två romankurser utomlands, anlita två testläsare och två lektörer för ett manus, men för mig har det varit värt varenda krona och varenda timme och min tacksamhet för deras arbete är snudd på oändlig. Jag har varit tveksam till manuset många och långa stunder. Det var och är min skola för att lära mig ett för mig relativt nytt hantverk. Jag har förvisso skrivit mycket, men inte så mycket skönlitterärt. Eftersom jag är egenföretagare (tillsammans med min fru) har jag kunnat lägga in mitt skrivande som en del i företaget och kan då ta en del utgifter där. Det gör förstås stor skillnad.

Så stort tack alla som varit med på min resa och bidragit till att Silvermannen växt och utvecklats. Vi får se vart det bär!

Anlita lektör eller inte?

Lektör

Det frågas ofta i författargrupper på facebook om varför man ska anlita en lektör för sitt arbete. Anledningen till frågan är ofta att det kostar pengar, som ska betalas med beskattade medel. Det är klart att det är mycket pengar om man inte har mycket inkomst och det kan verkligen svida i plånboken. Dessutom kan det vara svårt att veta om den man anlitar verkligen kommer att göra ett arbete som kommer att betyda något för ditt projekt. Men det handlar också om man tror på sitt verk. Är resultatet av ditt arbete värt att satsa pengar på? Det är förstås en omöjlig fråga att svara generellt på. Det är upp till var och en. Finns inte pengarna så gör de inte det, men om det handlar om prioritering så kan det handla om du vill satsa på åtta dagar på Kanarieöarna eller öka möjligheterna till att få din roman utgiven.

Att anlita en lektör kostar lite olika mycket, men det är inte helt ovanligt att det handlar om 5-7000 kronor inklusive moms. En del lektörer ger också möjlighet till avbetalning. Drar man bort momsen  på 25% och egenavgifter (de flesta har enskild firma) på knappt 30%, så blir det ungefär 4300 kronor kvar (om jag utgår från det högre arvodet). Tidsåtgången varierar säkert för varje projekt och lektör, men det är inte ovanligt att det landar på minst 60 timmar (läsning, analys och kommentarer). Det motsvarar en timlön (i plånboken) på drygt 70 kronor eller ett timarvode till kunden på 117 kronor inklusive moms. I min värld låter det som om man får oerhört mycket för pengarna, om man hittar en bra lektör där personkemin fungerar. Ett riktigt lågt timarvode i arkitektbranschen, där jag själv verkar, ligger på 750 kronor med momsen inräknad, men oftast minst 25% högre.

Vad gör då en lektör? Det beror på vad du vill att hen ska göra. När jag anlitade Joanna Björkqvist bad jag henne att framför allt fokusera på struktur, logiska luckor, trovärdighet, gestaltning. Det jag fick tillbaka var en drygt sju sidor lång analys om språket, karaktärerna (var och en), struktur, tempus, handlingen med mera, där mina frågor var tydligt invävda. Dessutom fick jag tillbaka mitt manus med kommentarer på alla 220 A4-sidor (med undantag för fyra). När jag bläddrar igenom upptäcker jag en massa saker som jag undrar hur det kan ha blivit så. Hur tänkte jag här? Varför skrev jag så? Många logiska luckor och strukturproblem som nu kan och ska rättas till, trots att jag gått igenom mitt material så många gånger och till och med läst det högt för mig själv. En wow-känsla utöver det vanliga.

Vem ska man då anlita? Ja, hur långt är ett snöre? Det enda råd jag kan ge är att be om rekommendationer. Hör med författarvänner i facebookgrupper och på skrivarkurser vilka de anlitar och hur det fungerar. Det kan vara bra att ha koll på i vilken genre dina kollegor skriver i. Det behöver inte ha någon betydelse, men det kan ha det. Skriv till de lektörer du tycker verkar intressanta och beskriv kort vem du är, vad du gör och vad du vill ha hjälp med och fråga om de har tid att hjälpa dig, när, hur de jobbar och vad det kostar. Jag tycker själv att det är en stor fördel att kunna ses för en genomgång efter genomfört arbete, men det är kanske inte nödvändigt. Att anlita lektör har haft en stor betydelse för mitt arbete. Deras insatser ska alltid betraktas som rekommendationer och jag behöver givetvis inte ändra något alls, men Joannas klockrena analyser och skarpa kommentarer har jag inte kunnat förkasta. Nu känns det som om arbetet med min roman är inne i sitt viktigaste skede, där jag kan slipa den från en något gråaktig klump som glimmar till på många ställen till en diamant (jo jag har lite hybris just nu).

© 2018

Tema av Anders NorenUpp ↑