agentstefan

med rätt att leva

Månad: oktober 2016

Att skriva en bok – del 2 Början

Jag minns inte längre varför jag bestämde mig för att börja skriva fiktion. För 25 år sen var jag medförfattare till en fackbok om ekologisk stadsutveckling och ett drygt decennium senare gav jag själv ut en bok om innovativt ekobyggande. Då hade jag ingen som helst tanke på att skriva romaner. Jag tror det bara var en outgrundlig lust att testa som smugit sig på och blivit tillräckligt stark för att jag skulle börja.

De första embryon jag har kvar i min dator är skrivna våren 2012. Det började med en nyfikenhet om en man, som redan något år innan skrivstarten dykt upp i mina tankar. Till en början hade han inget namn, men så småningom gav jag honom arbetsnamnet Mikael, efter en man jag mött, som inte var särskilt lik min tankekaraktär, men som hade ett öde som fascinerade och inspirerade mig. Jag bakade ihop honom med iakttagelser jag gjorde av andra män i min omgivning. Min Mikael hade en tuff och kärlekslös uppväxt, vilsen i själen, men med ett hårt skal som han byggt upp med åren. Det var lite klyschigt, men det var så det började. Jag behövde en person som var komplex, men som ändå var enkel att sätta mig in i och förstå. Det låter lite som en efterkonstruktion, men jag minns att jag resonerade så med mig själv. Jag ville dessutom ha en manlig huvudperson för jag trodde att det skulle vara så mycket enklare då jag själv är man. Jag kunde aldrig ana hur fel jag hade.

Jag hade inga kunskapsgrunder att stå på utan började med att skriva korta scener som inte nödvändigtvis hängde ihop med varandra. Den första scen jag lyckades knåpa ihop utspelade sig på ett tåg där Mikael och hans syster var på väg till deras mors begravning. Jag försökte mig på att skriva dialog för första gången i mitt liv. Det kändes svårt och konstigt. Vad säger man egentligen när man pratar med sin syster? Ska man använda talspråk och kan man skriva på dialekt? Jag hade ingen aning, men började läsa böcker för att se hur andra hade gjort. Plötsligt läste jag romaner på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare, mer analyserande. Mikael hamnade på olika sätt i Göteborg, Stockholm och en stad i norra Italien, utan någon egentlig anledning, men det gjorde ingenting. Jag ville pröva mig fram och fundera ut vem han var, vad som drev honom och hur han tänkte och reagerade på saker och ting. Det blev som korta osammanhängande noveller. Jag tog ofta långa pauser från skrivandet, men återkom ändå till Mikaels värld.

I oktober 2013 gick jag en skrivarkurs för Ann Ljungberg i New York. Jag fick det i födelsedagspresent av min fru och det ingick även personlig coachning, där jag i förväg skulle skicka in material till Ann för att senare få feedback på plats. Vid den tidpunkten hade jag skrivit ungefär 120 sidor text. Innan jag skickade iväg något så läste jag igenom allt och insåg till min fasa att det mesta jag skrivit var katastrofalt dåligt. Det var inte bara osammanhängande, utan även språkligt torftigt. Jag hade innan kursen inte haft någon tanke på att arbetet med Mikael skulle resultera i en färdig roman. För mig hade det mest handlat om att lära mig att skriva, att arbeta med miljöbeskrivningar, dialoger, smaka på ord och formuleringar, skriva någon annans tankar, någon annans upplevelser. Jag fick nästan panik. Nu var det på riktigt. Någon annan skulle läsa det jag skrivit. Det slutade med att jag sparade knappt tjugo sidor, som jag tyckte höll en någorlunda hyfsad läskvalitet. Resten slängde jag. Som en parentes kan jag redan nu avslöja att ingen av det tjugo sidor jag skickade till Ann finns kvar i boken.

Innan jag går vidare tänkte jag sammanfatta den första tiden fram till kursen i New York. Det började med en lust att skriva. Utgångspunkten var en person som jag hittat på (inspirerad av män jag mött) och som jag var fascinerad av. Till en början skrev jag bara när jag hade skrivlust, men så småningom behövde jag inte invänta inspiration då lusten kom när jag satte mig och körde igång. Jag prövade mig fram utan krav på resultat. Så småningom läste jag igenom mina texter och slängde det jag tyckte var dåligt. Sen gick jag en skrivkurs och en till och en till …

Jag tror den här första tiden var en viktig skola för mitt skrivande. Jag hade redan innan lärt mig att ge och ta kritik under min utbildning till arkitekt, där det ingick som en viktig del. Nu tvingades jag att ge mig själv konstruktiv kritik och försöka analysera det jag skrev. Inte helt enkelt, men lärorikt. När man börjar skriva så blir det mesta man gör riktigt dåligt, men det är helt i sin ordning. Man måste våga skriva, kasta, skriva om, börja om, tänka om, men också pröva till synes märkliga, oväntade och kanske till och med korkade idéer. Berättelsen om Mikael bygger till stor del på många omtag och knäppa tankesprång.

Nästa gång kommer jag att berätta lite om några skrivkurser jag gått och därefter fortsätter jag om hur Så ta nu mina händer alltmer tog form.

Free your mind!

Att skriva en bok – del 1

Vad har jag att komma med, som ännu inte fått en roman utgiven på ett förlag? Ja, det är förstås en bra fråga. Har jag något att komma med, en rookie?

Jag har nyligen skrivit ett avtal med L.C förlag om utgivning av min första roman Så ta nu mina händer. Det har som för de allra flesta författare (och kanske särskilt för debutanter) varit en inte helt smärtfri eller rätlinjig resa. Nåväl, jag är inte helt och hållet en nybörjare när det kommer till att skriva. Det ingår mycket skrivande i mitt andra jobb som arkitekt och samhällsplanerare, två fackböcker har jag skrivit och ett drygt dussin noveller har blivit utgivna i olika antologier. Men jag har inte tidigare givit ut en hel roman.

Det fanns från början inget mål att ge ut Så ta nu mina händer. Jag såg den snarare som en skola för det som senare förhoppningsvis skulle bli min första bok. Därför har framväxten av historien om Mikael varit rätt märklig. Jag tänkte ägna några blogginlägg att berätta om min skrivprocess och hur berättelsen efter hand landade i att jag till slut bestämde mig för att låta den pröva sina vingar fullt ut. Om du vill får du gärna hänga med.

Free your mind!

© 2018 agentstefan

Tema av Anders NorenUpp ↑