Äger du någonting? Har du ett hus? Har du köpt en bil? Äger du en dator, möbler, böcker, en mobiltelefon, en stuga på landet kanske eller en 50 tums plattTV? Hur känns det att ha alla dessa saker? Känns det bra? Praktiskt kanske och lite lyxigt? Tillvaron blir lite lättare. Ja kanske. Så kan det vara. Jag är själv väldigt glad i en del saker jag äger. Jag ska berätta en hemlighet för er. Jag äger dem inte alls. De äger mig!

Tänk själv. För att kunna köpa allt du köper måste du ha pengar. Om du inte kommit så långt i din personliga utveckling att pengarna rinner in av sig själv utan att du behöver anstränga dig (en del kan den konsten), så misstänker jag att du jobbar för pengarna, antingen som anställd eller egen företagare. Prylarna du köper kräver din tid. De kräver av dig att du ska gå upp på morgonen och bege dig någonstans för att uträtta något så att ditt bankkonto genererar siffror som du sen kan få att ticka baklänges genom att köpa det du vill äga. Men det äger istället dig. Det äger din tid.

Alla de saker du äger, om det så är ett hus som du bor i, en fräck bil som tar dig fram i livet, en underbar bok du läser, en kaffebryggare som brygger dig ett rykande ljuvligt kaffe på morgonen. De äger dig alla. De kräver din uppmärksamhet och din tid, för varför skulle du annars äga dem? De kräver att du sätter dig bakom ratten, att du laddar filtret med nymalet kaffe, att du bläddrar dig fram sida för sida. Skulle du behöva äga dem om du inte ägnade dem din tid? De äger din tid. Du äger inte dem. ”Jo, men jag kan sluta när som helst. Jag kan sälja huset när jag vill, lägga ifrån mig boken när jag vill, sluta dricka kaffe…” Ja det kanske du kan, men så länge du inte gör det, så äger de dig.

Är det bara dåligt att vara ägd? Jag vet inte alls faktiskt, men det sätter perspektiv på en mängd saker i livet. ”Den som är satt i skuld är icke fri”. Få citat i den svenska moderna politiska historien har fått sådant fäste som Göran Perssons berömda uttryck. Men vad innebär det att verkligen vara fri? Handlar det bara om att vara fri från skuld och om att inte vara ägd eller handlar det om något annat? Om att ha fria tankar och känslor, om att kunna välja? Att välja vad och att känna och tänka vad? Är dina tankar fria eller har de formats av dina ägodelar, din tv, din mobiltelefon, dina morgontidningar? Vad tänker du just nu? En fri tanke eller tänker du just nu mina tankar? Lugn bara, jag äger dig inte, men mina ord gör det.

Jag har börjat uppfatta mina prylar som brus. De är som en slags tinnitus som hindrar mig från att höra havets vågor slå mot klipporna och känna den varma sanden mellan mina tår. Allt det som kräver (inte erbjuder) min uppmärksamhet och allt det som får mig att känna mig ägd. De kräver mer och mer av mig och jag är evinnerligt trött på det. Det är ett ständigt brus, som en radiokanal man knappt kan få in. Du hör enstaka ord, som rop på hjälp, däremellan bara brus och enstaka knaster, när dina öron längtar efter fåglars sång, skrattet från en vän och ljudet av en kyss.

Free your mind!

 

2466 Visningar totalt 2 Visningar idag