När jag tog de första stapplande stegen med att skriva min första roman Så ta nu mina händer, visste jag knappt vad en synopsis var. Jag hade arbetat med synopsis lite inom teater och ljussättning på åttiotalet, men jag visste inte att det är ett viktigt verktyg också när man skriver romaner. En synopsis (fungerar även med ett enligt SAOL) är ett ramverk, ett skelett, en sammanfattning. Det finns givetvis ingen regel för att du måste skriva en synopsis för din story eller hur, men för mig blev arbetet enormt mycket lättare när jag väl testade att göra det första gången. Jag skulle vilja beskriva det som att det var först då som min roman började få en kropp, en helhet.

Min första synopsis var inte särskilt bra. Jag insåg då att berättelsen inte alls hängde ihop. Hur jag än vände och vred på berättelsen så blev den osammanhängande, ointressant eller osannolik på fel sätt. Det enda jag egentligen hade var en person och inte ens han kändes särskilt trovärdig. Jag var tvungen att börja med honom, Mikael. Vem var han; var kom han från; hur växte han upp; vilka personer, händelser och vändpunkter i livet formade honom; vad gör han nu; vad driver honom; vem är han? Jag behövde svara på de frågorna innan jag kunde gå vidare. I arbetet med Mikael föddes hans mor Ann-Louise. I början hade han en syster, men jag behövde ta bort henne ur storyn. Han var ett ensambarn, åtminstone till synes. Hans toffel till far fick plötsligt liv. Så småningom hade jag en hel ensemble att arbeta med. Alla kanske inte skulle få plats till slut och säkert skulle några nya komma till, men det var något att börja med. På sätt och vis blev detta min första del i skelettet. Nu kunde jag arbeta vidare.

Jag minns att jag googlade på synopsis och hittade en del tips på hur andra författare arbetar. Ett vanligt sätt är att göra en innehållsförteckning med tillfälliga kapitelrubriker och sen sammanfatta varje kapitel med några rader. Någon författare begränsade det till högst fem meningar, någon till två rader. Jag prövade den metoden och den hjälpte något. Efter en del experimenterande och många synopsis i den digitala papperskorgen har jag kommit fram till en metod som jag gillar. Det är en kombination av kapitelsynopsis, kronologisk synopsis och karaktärsynopsis.

Kapitelsynopsis är precis det jag beskrev innan. Den ändrar jag ofta under arbetet med romanen och återkommer till den hela tiden, ifrågasätter kapitlen och innehållet, skriver om, flyttar och så vidare. Det är mitt mest levande arbetsredskap. Principen för karaktärssynopsis har jag också redan varit inne på. De är lite olika för de olika personerna, beroende på hur mycket jag behöver veta om dem för att förstå deras roller och drivkrafter i berättelsen. I bilden nedan beskriver jag Mikaels mor som psykopat och sadist. I Mikaelperspektivet är hon det, men i hennes karaktärsbeskrivning är det betydligt mer nyanserat eftersom jag där ser det ur hennes perspektiv, för att försöka förstå vem hon var och är.

namnlost-2

Utdrag ur karaktärsbeskrivning av Mikael. Något modifierad här för att inte avslöja för mycket.

namnlost-2namnlost-2Den kronologiska delen är helt enkelt en tidsaxel. Jag väljer när jag vill att den ska starta, oftast långt innan själva berättelsen börjar. I Så ta nu mina händer börjar den när Mikaels mor är fyra år. Den delen lade jag till mycket sent och kom till slut att bli en viktig del i berättelsen. Tidsaxeln är alltså också levande, men det är mer sällan jag ändrar i den. Den innehåller också alla viktiga datum, när personer föds, dör, börjar skolan, när någon flyttar, när de viktiga vändpunkterna i romanen sker. Jag fyller efterhand på med allt jag tycker är relevant. Utan min tidsaxel skulle jag tappa bort mig helt.

Att skriva synopsis kan vara ett bra sätt att överhuvudtaget komma igång att skriva. Jag skriver inte längre alltid i kapitelordning. Om jag plötsligt behöver gräva djupare i en karaktär eller göra mer efterforskningar i ett kapitel, men inte just för tillfället, brukar jag ofta tillfälligt hoppa till en helt annan del i romanen. När jag har min synopsis kan jag enkelt göra det utan att tappa bort mig. Känner jag mig trött eller okoncentrerad kan jag skriva de delar jag har mest lust med just nu, eller så ser jag över mina synopsis. Att använda synopsis (ett ord jag använt på tok för många gånger i detta inlägg) gör det helt enkelt roligare och friare att skriva.

Free your mind!

2323 Visningar totalt 2 Visningar idag