Det är nog inte helt sällan debutanter tror att arbetet är klart när man skrivit färdigt sin första roman. På sätt och vis är det då det tunga arbetet börjar. Tungt, därför att det omfattar sådant man kanske inte är tränad på: att sälja in sin produkt. Jag tänker inte skriva något om att ge ut sin bok själv, eftersom jag inte kan något om det. Jag har förvisso varit egenutgivare för två fackböcker tidigare, men den senaste var över tolv år sen och mycket har hänt sen dess.

Som jag nämnt tidigare ska min första roman Så ta nu mina händer ges ut under 2017, vilket innebär att jag inte är någon expert, men jag vill trots det delge mina erfarenheter som novis på området. Det är också något som intresserar mig mycket. Ett vanligt fel för debutanter, som jag själv också gjorde, är att ha för bråttom. Vanligtvis är inte din bok klar när du tror att den är det. Jag har tidigare skrivit bland annat om att anlita lektör. När det gäller din första  bok är det nog helt nödvändigt. Förlagets manusläsare är den första person du ska övertyga om romanens förträfflighet. Då kan den inte innehålla alltför många fel och obegripliga kullerbyttor. Det kostar förstås en del pengar att anlita proffs, men om författandet är något du verkligen vill satsa på, så bör du verkligen överväga att göra den investeringen. Det minsta du bör göra är att låta några testläsare, helst flera, komma med synpunkter på ditt manus. Även det kan du läsa om i tidigare inlägg.

Det är lite av en djungel att hitta förlag som skulle kunna intressera sig för din bok och som du skulle vilja samarbeta med. Grundregeln är väl att det inte går att vara särskilt kräsen första gången. ISBN-centralen har listor på oerhört många förlag, men länkarna är ofta inaktuella och det är bökigt att hitta i dem. Även Rebecca Mörtberg har ställt samman förlagslistor, med länkar och mycket korta beskrivningar av vad respektive förlag ger ut för typ av böcker. Det finns fler listor på nätet, men ingen av dem verkar vara komplett eller uppdaterad.

Här kommer några handfasta tips som jag haft god användning av för att hitta L.C. förlag som nappade på min debutroman och som jag själv fastnade för, dels för att de är roliga att samarbeta med och dels för att de är hungriga och gärna går lite utanför den berömda boxen i sitt sätt att arbeta.

Mitt följebrev till L.C. förlag. Längst ner fanns även foto på mig och länkar till min blogg, facebooksida mm.

Mitt följebrev till L.C. förlag. Längst ner fanns även foto och länkar till min blogg, facebooksida mm.

  1. Fila mycket på ditt följebrev. ”Jag gillade verkligen ditt brev”, var det första jag läste när jag fick respons från L.C, så jag vet att det har betydelse.  Låt flera testläsare, gärna författarkolleger, ha synpunkter på ditt följebrev. Det kan vara pinsamt, men viktigt. På debutantbloggen finns en bra sammanställning om följebrevet.
  2. Skicka inte bara till stora förlag. Du kan ha tur att bli utgiven hos någon av de stora, som har stora resurser, men det finns också baksidor. Var smart när du letar. De nystartade, små förlagen kan vara lättare att få in en fot hos innan de översvämmats av manus. Lägg tid på att leta förlag.
  3. Våga testa något nytt. Om du verkligen tror på ditt manus kan hybridförlag vara något för dig. Det finns idag många med lite olika upplägg. Principen är att du själv måste hosta upp pengar för att täcka utgivningskostnader helt eller delvis, men å andra sidan är royaltyn vanligtvis högre. De flesta hybridförlag är kräsna och ställer höga krav på manus, men är också bra samarbetspartners.
  4. Nätverka och syns. Det här tycker jag är svårast av allt, eftersom jag avskyr att mingla, men det finns flera andra sätt. Blogga om ditt författande. Starta en författarsida på facebook. Skicka in noveller till novellsamlingar och försök bli antagen där. Låt ditt skrivande och kanske delar av dina berättelser synas på så många platser som möjligt.

Bli inte ledsen när du blir refuserad. 2015 lyckades 176 debutanter bli utgivna i Sverige inom alla kategorier böcker, av många tusen inskickade manus (bara Bonniers får in drygt 3000 manus per år). Inom vissa genrer, t.ex. deckare, är konkurrensen särskilt hård. En standardrefusering kan betyda många saker. Förlaget har helt enkelt inte plats för fler inom din genre, manuset kanske behöver förfinas eller arbetas om, hitta andra förlag osv. Det finns förstås en risk att manuset är för dåligt, vilket du inte heller bör se som ett nederlag eftersom det tar ett tag att lära sig ett nytt hantverk. Skriv då nästa bok och ta vara på det du lärt dig med den första.

Free your mind!

2711 Visningar totalt 6 Visningar idag