I början av nittiotalet gick jag en helgkurs som handlade om att bygga hus av lera och halm. Kursen leddes av två unga arkitekter från Finland och Argentina. Ingen av dem hade någon erfarenhet av att bygga hus, men de hade varit med i några projekt där lera och halm ingick som material. Ett par år senare serietillverkade jag block av lerhalm som användes till ett bostadshus i Mölnlycke. Ungefär vid samma tid ledde jag också en kurs i att bygga hus med samma material. På flera platser i Sverige hölls liknande kurser, ledda av människor med liten eller ingen erfarenhet, precis som jag. Trots mina kunskapsbrister sågs jag på den tiden lite som en guru i ler- och halmbyggarkretsen.

I flera husombyggnadsprojekt där jag på olika sätt varit inblandad som kund eller som arkitekt har jag slagits av hur lite kunskaper och erfarenheter många hantverkare har. Ibland har jag fått känslan att jag kan mer än flera av dem, trots att jag bara byggt två hus i mitt liv.

Charlatan

Idag möter jag ofta människor som mer eller mindre yrkesmässigt arbetar med så kallad livsstilsomvandling. Det kan handla om att ställa om hela sitt liv till att börja arbeta på ett annorlunda, okonventionellt sätt. Det som slagit mig är att de som skriver böcker, leder kurser och seminarier egentligen inte har särskilt mycket erfarenhet själv och sällan någon adekvat utbildning (om det nu finns någon sådan). De har i bästa fall ändrat sitt eget liv, en gång, på ett sätt. En gång var en föreläsare på ett seminarium strax över tjugo år och berättade om hur hen förändrat sitt liv och tipsade om hur man kan och bör göra.  Missförstå mig inte. Det är många gånger fantastiska människor, vars egna omvandlingserfarenheter jag gärna tar del av själv och lär mig av. Tjugoåringen var exempelvis en oerhört inspirerande föredragshållare. Det jag hakar upp mig på är en känsla av att det har hänt något i samhället, som jag undrar om det är en bra förändring eller inte. Det handlar om att vi så ofta leds (eller vilseleds) av och anlitar människor med mycket begränsad kunskap och erfarenhet i frågor som kan få stora konsekvenser om det går fel på något sätt.

Enligt Svenska Akademins ordbok (SAOB) är en charlatan en person som söker skaffa sig anseende för att vara märkvärdigare än han är. I samma akademis ordlista (SAOL) står ordet för en humbugsmakare och bedragare. Andra synonymer som man kan hitta på internet är kvacksalvare, lurendrejare och falskspelare. De jag beskriver är sällan charlataner, då de flesta oftast vill väl. Men även om man vill väl så kan resultatet tyvärr bli detsamma för den det drabbar. För många år sen gled jag själv fram och tillbaka över charlatan-åsen. Det var nästan så att det förväntades av mig, att jag skulle vara expert, trots att jag nästan inte kunde någonting. Men ingen annan (i Sverige) kunde mer just då om exempelvis lerhalmsbyggeri. Bland alla andra okunniga blev jag den minst okunniga – den ofrivillige experten. Det var dessutom mycket bekräftande för egot att känna sig märkvärdig i ett sammanhang där jag trivdes och verkade.

Numera är jag betydligt mer medveten om mina begränsningar och vågar se dem i vitögat. Jag tror vi människor gärna gör andra till experter om de kan bara lite mer än vi andra och har bara lite mer erfarenhet. Det räcker idag ofta med att ha gått en veckokurs för att därefter leda andra och driva egna kurser. Det räcker tills deltagarna börjar genomskåda dig och kunna mer än du. Det är då man känner en uppgivenhet och blir blaserad inför de du tidigare sett upp till, kanske beundrat, när du upptäcker att de bara kan lite, lite mer än du. I min tidiga arkitektkarriär mötte jag en snickare som gav mig en insikt som fortfarande betyder något för mig och som gör mig mer ödmjuk som människa. Han ansåg att man borde kalla sig lärling tills man byggt femtio hus. Siffran var egentligen inte så viktig. Det skulle vara tillräckligt många och i hans värld var femtio tillräckligt många hus. Det betyder inte att alla som har byggt femtio hus är bra på det, men de har i alla fall gjort det tillräckligt många gånger.

Jag vill absolut inte klanka ner på de som saknar lång erfarenhet och gedigen kunskap. Det betyder inte allt i alla branscher och man måste ju börja någonstans. Jag har själv dragit igång projekt i för mig helt nya branscher många gånger och drivit utbildningar i för mig relativt okända områden, även om det var ett tag sen nu. Det jag vill ifrågasätta är hur vi alla som efterfrågar kunskap så sällan (om någonsin) kräver att de som ska lära oss, eller utföra ett arbete åt oss, har tillräckligt mycket kunskap, erfarenhet, färdighet och/eller kreativitet för att det ska bli tillräckligt bra, eller ännu hellre för att det ska bli fantastiskt. Om vi inte gör det, så riskerar vi att göra de som kan bara lite mer än vi själva till i bästa fall ofrivilliga experter och i värsta fall charlataner.

3942 Visningar totalt 2 Visningar idag