Igår öste jag tacksamhet över Joanna Björkqvist, som jag nyligen anlitat som lektör för mitt romanprojekt Silvermannen. En uppmärksamhet hon är väl värd. Det har dock funnits fler med på min oavslutade resa, som jag ännu inte vet var den kommer att landa. Människor som betytt oerhört mycket för att få ihop säcken till min roman och att utveckla den till att successivt bli allt bättre.

När jag för ett och ett halvt år sen bestämde mig för att ta tag i projektet och försöka ro det i hamn, fick jag en skrivarkurs av min fru i födelsedagspresent. Det var Ann Ljungbergs romanverkstad i New York, vilket innebar premiär för mig både att komma till denna spännande kontinent och mytiska stad och att delta i en kurs där skrivandet var i fokus. I presenten ingick även coachning. Det var på många sätt en fantastisk resa och New York är en stad jag definitivt kommer att återvända till. Men att få möjlighet att i fem dagar så intensivt kunna ägna sig åt skrivande med en peppande coach som hjälpte mig bort från de flesta av mina villovägar var ovärderligt. Det var helt avgörande för mitt fortsatta skrivande. Ann har kurser och verkstäder och håller i Författarkliniken i Stockholm som i år går av stapeln för andra gången. Innan romankursen i USA prenumererade jag på hennes matnyttiga skrivtips som gav mig ytterligare pepp.

En kort tid därefter var min familj i Thailand på ett jobbexperiment, där vi utförde uppdrag på distans i tre månader. Av en händelse höll Alexandra Pascalidou en skrivarkurs som jag hastigt och lustigt hoppade på. Det var lika mycket en slags ”boost camp” där det ingick lika mycket träning, yoga och boxning som skrivande. En fascinerande ny erfarenhet. Under den kursen upplevde jag att jag kom närmare frågor om varför jag skrev. Passionen till skrivandet hade jag redan innan, men nu växte den mycket starkare.

Jag fick till slut ihop säcken till Silvermannen. Jag insåg förstås att den inte på långa vägar var klar, men den var i alla fall hoptråcklad. Min fru Pernilla och min dotter Amanda slet sig igenom den och kom som kloka människor och goda läsare av många böcker i olika genrer med många viktiga synpunkter. Efter en viss bearbetning var det dags för den första proffsmanglingen. Återigen kontaktades Ann som arbetade sig igenom mitt manus på något hav i en båt någonstans i världen. Hennes analys och kommentarer ledde till en ännu kraftigare omarbetning innan utskick till förlag.

Efter några refuseringsbrev har jag insett att jag som vanligt har alltför bråttom. Jag kunde verkligen inte bärga mig. Det måste bara iväg. Sju förlag fick det bli. Ett par har ännu inte svarat, men jag anar vad det kommer att bli och jag vet varför. Det finns två kapitel som jag vet behöver skrivas om helt och jag har egentligen vetat det hela tiden, men blev inte helt varse om det förrän jag träffade Joanna Björkqvist. Det är nog inte möjligt för alla och kanske inte ens många att kunna gå två romankurser utomlands, anlita två testläsare och två lektörer för ett manus, men för mig har det varit värt varenda krona och varenda timme och min tacksamhet för deras arbete är snudd på oändlig. Jag har varit tveksam till manuset många och långa stunder. Det var och är min skola för att lära mig ett för mig relativt nytt hantverk. Jag har förvisso skrivit mycket, men inte så mycket skönlitterärt. Eftersom jag är egenföretagare (tillsammans med min fru) har jag kunnat lägga in mitt skrivande som en del i företaget och kan då ta en del utgifter där. Det gör förstås stor skillnad.

Så stort tack alla som varit med på min resa och bidragit till att Silvermannen växt och utvecklats. Vi får se vart det bär!

22208 Visningar totalt 15 Visningar idag